background img
#
okt
03
Skapelsen första dag
Maria Lundkvist 2015-10-03 02:00

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: ’varde ljus!’ Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton, och det blev morgon. Det var den första dagen.(1 Mos. 1:1-5)

Skapelsens första dag kan vid första anblicken se ut som en nästan slarvigt kort redogörelse för något så anmärkningsvärt som jordens och himlarnas skapelse. Men tittar vi lite närmre på vad som faktiskt står ser vi ett koncentrat av hela frälsningshistorien så som den beskrivs i Bibeln. Här kommer några axplock av alla frälsningsplanens aspekter som står att finna under Guds första skapandedag:

Jesus finns med i Bibelns första rad
”I begynnelsen skapade Gud...” I hebreiskan finns efter Gud ordet Alef-Tav, vilket sällan syns i våra svenska översättningar. Dessa två hebreiska bokstäver representerar det första respektive sista i det hebreiska alfabetet, och går därför att översätta med grekiskans Alfa och Omega. Vi kan alltså läsa ut presentationen av skaparen själv på följande sätt: ”I begynnelsen skapade Gud Alfa och Omega…” Jämför detta med Jesu egna ord i t ex Uppenbarelseboken 21:6: ”Jag är A och O, Begynnelsen och änden.”

Om Jesus är begynnelsen är allt skapat i Honom. Detta bekräftas i Kolosserbrevet 1:16-17: ”Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom.”

Johannesevangeliet inleds på följande sätt: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

Solen är inte människans viktigaste ljus
Ljuset Johannes beskriver är livet själv, och det lyser i mörkret. Ljuset skapas inte under denna första dag – det träder fram. ”Jag är världens ljus”, säger Jesus i Johannes 8:12. Den uppmärksamme lägger märke till att solen skapas först fjärde dagen.

”Himlar”
”Himlar och jord” står det faktiskt i grundtexten. Vi får inte veta så mycket mer om himlarna just i detta sammanhang – fokus riktas istället mot jordens fortsatta skapelse. Vi vet dock av bland annat Paulus uppenbarelse på vägen till Damaskus att det finns fler än en himmel, eller flera dimensioner av himlen, och att han vid det tillfället togs upp till tredje himlen, där han ”hörde ord som ingen människa kan uttala eller får uttala.” (2 Korintierbrevet. 12:4)

Gudsordet
Gud sade och ljuset och livet äntrade scenen. När Jesus långt senare föddes av jungfru Maria ”blev Ordet kött” (Johannesevangeliet 1:14). Jesus är Guds ord förkroppsligad. Han är Guds härlighet. Inte undra på att det blev ljus.

Mörkret begränsas
”Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet.” Syndafallet vi vanligtvis lägger till ormens lögn och människans begär i kapitel 3, hade redan skett. Annars skulle ju inte ormen finnas i lustgården över huvud taget. Gud gör här, första dagen, en gräns mellan ljuset och mörkret. Hela Bibeln kommer sedan att genomsyras om denna gräns, och som alltid i Bibeln beskrivs fenomenet med olika bildspråk: Muren runt Jerusalem som (när den är i bra skick bokstavligt och andligt talat) håller fienden borta, fristaden i 5 Mosebok som skyddade mot blodshämnaren, tornet i Ordspråksboken 18:10, Olivträdets grenar som har kontakt med rötternas liv (har de inte det dör de och plockas bort). (Johannesevangeliet 15).

I honom
Efesierbrevet inleds med de fantastiska löften som finns ”i honom” och sammanfattas på slutet genom bilden av den andliga vapenrustningen. Hela brevet handlar om hur vi förblir i honom och att det är det enda som kan hålla fienden borta från våra liv. Allt handlar ju om att förbli i Honom, så att Han förblir i oss. Vi förmår inget i oss själva. Förblir vi inte i Honom befinner vi oss i mörkrets domäner. Bibeln beskriver ingen neutralitet, utan snarare kontrasterna: ljus och mörker, ande och kött, liv och död, smal väg och bred väg. Bibeln handlar om omvändelse – tillbaka till Honom, från död till liv. En dag kommer inte mörkret att längre ha något inflytande. Brottningskampen mellan anden och köttet upphör i de troendes liv. När Jesus representerar änden gör han det som konung. På dödens hemmaplan har han vunnit seger en gång för alla och återuppstått i härlighet: ”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” (1 Korintierbrevet 15:55) När den förhärligade Jesus uppenbaras kommer tidsåldern vi känner till att ta slut. Något bättre tar då vid.

Och allt detta ryms i skapelsens första dag.


Maria Lundkvist

1107