background img
#
nov
19
Manligt och kvinnligt i Bibeln
Maria Lundkvist 2015-11-19 12:00

Vi människor – män och kvinnor - är skapade till Guds avbild. Det säger en hel del om det gudomliga intresset för människosläktet och om Bibelns människosyn: Alla människor är sedda, unika och skapade för ett syfte.

Trots detta finns kvinnligt förtryck i Bibeln. Och det är inte så konstigt – Bibeln handlar om vanliga människor som du och jag som levde i vanliga samhällen som vårt, präglade av sunda och osunda relationer då som nu. Kvinnoförtrycket började efter syndafallet, då det mesta gick på tok – inte minst människans relationer (till sin Skapare, sig själv och andra). Följer vi den röda tråden i Gamla testamentet ser vi dock hur Messias förväntades komma och ställa allt tillrätta. I Nya testamentet ser vi sedan hur löftena om denna Gudason infrias.

I Lukas 13:10 rätar Jesus på en kvinna som gått böjd i 18 år. Han kallar henne ”Abrahams dotter” och förklarar att satan hållit henne bunden, men att hon nu är löst från sin boja. Jesu fysiska under innehåller alltid en andlig och större dimension, och Abrahams böjda dotter representerar här hela kvinnosläktet. Jesus kom för att upprätta oss på alla plan.

Av denna anledning kan Paulus senare undervisa: ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Jesus Kristus.” (Gal. 3:28) Bibeln beskriver en utveckling – en räddningsplan på väg att fullbordas.

I Bibeln finns förutom kvinnor och män och deras mer eller mindre lyckade relationer också bilden av "man" och bilden av "kvinna" som fyller ett högre syfte och en andlig beskrivning av Jesus och hans brud. Bruden i Bibeln är i första hand Guds utvalda folk Israel. Brudgummen är Jesus.

"Man" som bild står för två saker i Bibeln: Död respektive liv. Den förste Adam tog döden och förgängligheten in i mänskligheten en gång för alla - vi tappade härligheten från Gud vilket är lika med död, per automatik, utan undantag. Med Gud - liv, utan Gud - död.

"Den andre Adam" (se Rom. 5) övervann döden och tog livet tillbaka till mänskligheten. I Honom finns nu möjlighet till liv igen. Endast i Honom (se Ef. 1 och jämför med Jesu egna ord i Joh. 15:4).

"Mannen" i Bibeln representerar alltså både död och liv - sig själv som människa respektive Herren Jesus som Gud. Medlaren mellan människa och Gud. (1 Tim. 2:5)

"Kvinna" som bildspråk i Bibeln står också för två saker: Sköka respektive trogen Brud. Skökan är den som är otrogen mot Gud och vänder sig till andra gudar, fast det inte finns några. Hon har en "äkta make" (bilden på Gud) som ger henne allt, t o m drottningvärdighet utan att ha förtjänat det. Hon vänder sig dock till andra män (Hes. 16 - hela Hosea bok handlar om just detta.) Skökan står också för den som förleder - lurar andra att tillbe andra gudar.

Den första Eva representerade båda dessa kvinnor. Hon övertalade Adam att äta av den förbjudna frukten och representerar där Skökan. Några rader senare representerar hon dock Bruden (I Mos. 3:15). Gud talar nämligen om för ormen att han ska sätta fiendskap mellan Kvinnan och ormen. Av kvinnan ska så småningom Han som ska krossa ormens huvud födas. Här får Eva profetiskt representera Bruden Israel - det folk Gud skulle komma att välja ut för att genomföra sin frälsningsplan till glädje för alla folk på jorden. Först efter denna händelse ger Adam kvinnan namnet Eva, som betyder ”Liv”. Ett anmärkningsvärt namn i den situation de befann sig i – ett hopp mitt i den död de just förorsakat.

Den fiendskap Gud talar om syns långt senare i Jesu egna ord till Guds brud, Israel: "Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull." (Matt. 13:13) Idag ser vi denna fiendskap i antisemitismen – ormen vet ju att han vinner om judarna upphör att vara ett folk, eller om Israel upphör att vara en nation, eftersom frälsningen kommer därifrån.

Detta i Bibeln ofta förekommande bildspråk är viktigt att ha klart för sig vid läsning i Gamla testamentet, så att vi inte luras tro att Gud skulle vara partisk eller sexistisk. Det har ju inte med gemene man eller kvinna att göra. Saul representerar Skökan, medan David representerar Bruden, Vasti representerar Skökan, medan Ester representerar Bruden, Orpa representerar Skökan, medan Rut representerar Bruden. Det handlar om vår trohet till Gud – om ditt och mitt viktigaste val här i livet.

Förutom denna övergripande förklaring av vägvalets betydelse beskrivs i Bibeln en viktig funktion för vanliga män och kvinnor – vi som tillsammans utgör Guds avbild. I Efesierbrevet beskriver Paulus nämligen den jordiska familjen som en bild på Bibelns frälsningsplan. Han skriver att kvinnan ska underordna sig mannen, så som Israel och församlingen ska underordna sig Jesus och hans frälsningsplan, på det att Mannen ger sitt liv för kvinnan, så som Jesus ger sitt liv för Israel och församlingen.

Paulus kallar detta en av evangeliets hemligheter!

Äktenskapet, familje- och församlingslivet är en bild på Jesus och hans brud. När konstellationer och relationer fungerar på det sätt Bibeln undervisar har barnen per automatik ett skydd. När en mamma och en pappa älskar varandra och vill varandra väl bildas per automatik en skyddsmur runt barnen de får. När detta inte fungerar på det sätt Bibeln undervisar blir barnen per automatik oskyddade. Skyddsmuren är borta, och de minsta får ta smällarna.

När Paulus i Efesierbrevet gått igenom detta kommer han till det mest kända och citerade delen av detta brev - den om ”andliga vapenrustningen”. Tyvärr läses denna i kyrkorna ofta som en "böneformel", tagen ur sitt sammanhang, när det i verkligheten är den avslutande sammanfattningen av brevet. Vi måste läsa hela brevet för att förstå vad som är vapenrustningen och hur den fungerar.

Vi måste alltså förstå Israels roll, mannens roll, kvinnans roll och barnens roll för att förstå vad familjen och församlingen har med Gud och hans räddningsplan att göra. Detta handlar ju mer om vem Gud är och vad han gjort och ska göra, än vilka vi är och vad vi gjort och ska göra. Om detta handlar Efesierbrevet - det är ett koncentrat av hela Bibeln (Bibeln är full av sådana koncentrat av frälsningsplanen.)

Johannes beskriver i 1 Joh. 2:14 hur man blir Guds barn, och sedan mognar och blir vuxen i andlig bemärkelse: ”Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er unga: ni är starka, och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.” Du blir född på nytt när du lär känna Gud, och först du då gått - och vunnit - några ronder mot fienden har du nått en andlig mognad.

Vapenrustningen beskrivs bäst som en mur. Längst ut står männen med sköldarna - offrande sina liv, innanför den står kvinnorna och längst in har vi de försvarslösa barnen. I andlig bemärkelse är det alltså Jesus som står längst ut – han är muren innanför vilken vi är trygg. Våra svagaste syskon – kanske de som är nyast i tron, ”barnen”, måste skyddas längst in. De är ännu inte tränade för frontlinjen.

I ett samhälle som vänder Guds ord ryggen blir ordningen den omvända. Självuppoffring byts ut mot egoism och de största och starkaste "männen" lägger armarna i kors och ställer sina barn vid frontlinjen.

Av denna anledning är det barnens och ungdomarnas hälsa som är indikationen på hur det andliga välståndet är i en nation. Bland de minsta (oavsett ålder) tar man helt enkelt den andliga "tempen".

Allt som går emot Guds avbild – man och kvinna i ömsesidigt underordnande - har samma ursprung, och föds och accelererar när samhället vänder Gud ryggen. Det finns ingen neutralitet i andlig bemärkelse. Kastar vi ut Guds ord uppstår maktvakuum och något annat tar över - ideologier som är i fiendskap med Kvinnan (Israel och församlingen, dvs Guds ord). Inget nytt under solen, som Predikaren säger. Det var detta som ledde till Sodoms och Gomorras undergång.

Ordspråksboken är full av beskrivningar av den hala och lockande kvinnan som leder till fördärv, kontra den goda hustrun som ser över sitt hela hus och är vaken hela nätterna med sina viktiga sysslor - se avslutningen på Ordspråksboken. Det handlar inte om kvinnosyn, men om Skökan och Bruden. En församling i funktion är nämligen som den goda frun som vakar över sin stad, behåller sältan och stoppar förruttnelsen i den stad där den verkar. (Jämför med de judar som dygnet runt ber om fred.) Inte genom moralism, men genom att predika summan av Guds ord med allt vad det innebär av både sanning och kärlek. (Sanning kan göra ont - vi människor föredrar halvsanningar.)

Andliga vapenrustningen är bildlig för oss hedningar. Det är ju inte människor av kött och blod vi slåss emot. För Israel har dock alltid, och ett litet tag till, detta varit både andligt och bokstavligt. Israel är ju exemplet för oss människor. De måste bokstavligt talat bygga murar för att överleva som nation, de måste satsa sina pengar på skyddsrum och annan försvarsutrustning, så som Iron dome för att skydda sina minsta, längst in. Hamas är här en bild på motsatsen - männen tar skydd bakom barnvagnarna, i det närmsta bokstavligt talat. Detta visar sig ju också i dödsstatistiken i sommarens krig. Här fördömer man Israel där mestadels soldater dött, för att det i Gaza främst handlat om civila dödsoffer, i ett krig där något så ovanligt som att ena parten varnar civila innan attacker sker. När har vi någonsin sett detta? Här har vi de tydligaste bilderna på när barnen är innerst eller ytterst. Tyvärr är inte Sverige bättre än Hamas i detta avseende.

Har du valt döden eller livet, skökan eller bruden? Ännu lever vi i nådens tid, när Herren låter sig finnas.



Maria Lundkvist

464